Måndagens 5-0-seger mot GAIS för Sirius herrar innehöll fem olika blåsvarta målskyttar. Den som avslutade målkalaset, den i den 71:a minuten inbytte Jonathan Lundbäck, var kanske den gladaste av dessa efter sitt första Superettanmål i karriären.
– Det kändes helt fantastiskt bra! Det skönaste målet jag gjort i min karriär än så länge, överlägset, säger han.
Den 20-årige anfallaren som kom till Sirius från division 2-laget IFK Östersund, där han fullkomligen öste in mål i fjol, inför säsongen har gjort två kortare inhopp tidigare under säsongen, och är glad att ha fått ett längre inhopp och dessutom passerat den tröskel det är att göra sitt första mål.
– Det var skönt att få lite mer än typ en femma och en tia som jag fått tidigare, att få de där tjugo minuterna och hinna komma in i det litegrann, vara med mer i spelet och inte bara kuta ihjäl sig. Det höjer mitt självförtroende mycket, att få bevisa mig på den här nivån, även om det var lite speciellt i och med att det stod 4-0 och GAIS stod på knäna, men det är fortfarande såklart ett steg framåt. När man kommer in som anfallare så finns det alltid mål att jaga, det spelar ingen roll vad det står egentligen.
En annan östersundsbördig anfallare som fick göra ett efterlängtat inhopp i måndags var förstås Ante Björkebaum, som fick en dryg halvtimme på planen i comebacken och var nära att få fullborda kvällen med ett mål både en och två gånger.
– Det är jättekul att vara tillbaka, synd bara att man inte fick göra ett mål, det är ungefär så det känns. Men man får vara nöjd med att kroppen höll och knät kändes jättebra, säger han, och håller med om att det knappast var någon nackdel att få göra sin comeback vid en trygg 3-0-ledning.
– Det måste man säga, det är ett ganska tacksamt läge när de är tio man och det står 3-0 redan. De har väl inte så mycket, de backar hem och försöker överleva matchen så det inte ska rinna iväg. Vi har mycket lägen alltså, 5-0 är i underkant tycker jag.
Att han varit borta från fotbollsplanen i två år syntes knappast, Ante bjöd både på dribblingskonster och såg lika het ut i straffområdet som någonsin.
– Nej jag hoppas att det syns också, att det är inte att man går runt och är rädd eller så, jag går in hundra hela tiden och jag tycker att kroppen känns bra, det är lite tajming och sådär, i nickdueller framför allt. Ni såg ju när jag hoppade upp där och bröt ryggen, skrattar han och syftar på en nickduell på mittplan där han fick en smäll och blev liggande för en kort stund.
Men något mål blev det alltså inte. Han fick ett gyllene läge då han fick ta hand om en straff vid ställningen 5-0, och förväntningarna sköt i höjden på ett Studan som inget hellre ville än att få se Ante kröna comebacken med ett mål, men GAIS-målvakten Vaiho var inte lika sugen på att hämta bollen ur nätet för en sjätte gång och räddade straffen långt nere vid sin vänstra stolpe. Den mest minnesvärda sekvensen hade Ante dock skapat helt själv redan tidigare, då han med en rad små vrickningar och tvåfotsdribblingar körde slalom genom hela mostsåndarförsvaret och efter att ha passerat fem-sex försvarare fick sitt avslut blockerat av den ende som återstod. Men förgäves var det fantastiska förarbetet inte, för på returen kunde istället Jonatan Berg dunka in 4-0-målet.
– Lite synd var det, jag kanske skulle ha gjort en chipp eller någonting. Jag kom ur balans, fick tvåfotaren lite långt ut, och så kände jag att jag blev tvungen att skjuta. Men det var kul att det blev mål i alla fall, det är kul att Berg får göra mål som kämpar på väldigt bra i det tysta. Sen är man girig och vill göra ett mål själv också såklart, jag hade ju ett bra läge där på straffen, men det kommer väl nästa match, säger Ante Björkebaum.
Foto: Björn Pettersson
