Siriusfotboll.se återger här historien om Sirius fotbolls första tid, författad av skåpetredaktören Mathias Anbäcken. Följ med IK Sirius fotboll från de inledande stapplande stegen till de första nationella framgångarna – de två SM-semifinalerna 1917 och 1918.
1907-1908 – Ett avtagande intresse?
Redan från starten var fotboll en av de många grenarna på Sirius program. Det var till och med så att fotboll var den dominerande sporten. Emellertid spådde IK Sirius styrelse att fotbollens popularitet skulle gå nedåt:
Af [allt?] att döma börjar intresset för allmän idrott
stiga under det att fotboll får lämna plats.
Med allmän idrott menas vad vi idag kallar friidrott.
I den första årsberättelsen står också den något kryptiska meningen:
[fastän] klubben från början inte var mer en ett fotbollag
så blef denna idrott utöfvad mer en nu är fallet.
Ur den underliga meningen går det att uttyda att det i starten mest var fotboll som gällde och att styrelsen ånyo påpekar att de anser att sporten är på nedgång. Styrelsen hade hur som helst fel i sina profetior. Fotbollen var från början en viktig idrott i IK Sirius och har sedan dess alltid varit det.
Informationen från klubbens första år är sparsam. Om själva fotbollslaget får vi veta att Patrik Johansson var klubbens fotbollskapten. Han verkar ha varit en hejare på sitt uppdrag då han omnämns som ”[fotbollslagets] förste, ende och verklige kapten”. Inget dåligt omdöme.
1909 – Den första serien
IFK Uppsala arrangerade detta år en fotbollsserie i vilken IK Sirius deltog. Laget placerade sig på tredje plats men hur många lag som deltog förtäljer icke årsberättelsen. Medlemmarna i IKS får viss kritik då intresset i fotbollslaget inte var tillfredsställande. Ingen skugga faller dock på kapten Johansson som omnämns som ”nitisk”.
1910 – Kaptenen gör sin plikt
En lovande start år 1910 hjälpte föga, ”intresset [har] under sommaren sjunkit betydligt, kanske mycket beroende på att lagets energiska kapten Patrik Johansson under sommaren fullgjort sin värnplikt och således ej som förr kunnat ligga i vid lagets träning”. Problemen för Sirius fotboll var dessutom större än så då en del av lagets gamla spelare slutade denna säsong ”så att nya måst insättas i deras ställe”. Positivt var att serieverksamheten för IKS del tog fart på allvar detta år. Laget deltog i Uppsala Idrottsförbunds fotbollserie. Dessutom spelades vänskapsmatcher ”däribland en i Tobo mot därvarande idrottsförening”. Några resultat kan dock inte Skåpet bjuda på.
1911 – Grunden läggs med rationell träning
I takt med att klubbens medlemsantal stadigt ökade gick också fotbollslaget framåt. Enligt Sirius egen redovisning av året räknades nu Sirius fotbollslag till ett av Uppsalas bästa. ”Kan det (laget) nu bara hålla ihop till nästa år med samma besättning som i år bör det kunna komma ännu längre.” Att 1911 var det bästa året så långt ur fotbollssynpunkt berodde troligen på att man nu kommit igång med en mer rationell träning. Lagets sammanhållning betonas också i skrifterna. Kaptenen Patrik Johansson, vår allra första fotbollshjälte, var nu assisterad av en Herman Jansson. ”Båda har nedlagt mycket arbete på laget och bör ha klubbens tack för sitt oegennyttiga arbete till klubbens bästa.” Sirius spelade för andra året i Uppsala Idrottsförbunds fotbollserie. Dessutom deltog laget i Tierp i ”tävlingen om Upplands distriktloges av I.O.G.T., vandringspris”. Några resultat redovisas inte vilket kan tyda på blygsamma framgångar. Årsberättelsen avslutas med en förhoppning väl värd att redovisas för Skåpets läsare:
Och må vi, när vi nästa år kan blicka tillbaka på en femårig
tillvaro, ha vuxit än starkare; och må ingen tävlingskamp
på idrottsfältet sakna det fruktade namnet SIRIUS!
Denna förhoppning innefattade förstås inte bara fotboll utan också allmän idrott, vattenpolo, bandy, skidor, simning, längdåkning och allt det andra som Sirius hade på programmet.
1912 – Sirius fotboll ynglar av sig
År 1912 innebar en nymodighet för IK Sirius fotbollslag. Man startade nämligen ett juniorlag. Dessa ur-junisar visade ”prov på ganska god disciplin och sammanhållning”. IK Sirius första juniorkapten i fotboll hette Lars Viberg. Juniorerna spelade i Uppsala Idrottsförbunds juniorserie och belade andra plats.
Seniorlaget hade under försommaren Herman Jansson som kapten. Men ”sedan hans avresa från staden har platsen stått vakant”. Man undrar vart han åkte. Både seniorerna och juniorerna visade prov på ”gott spel och särskilt seniorlaget bör hava kunnat med lite mera intresse gått betydligt längre”. Intresse och sammanhållning är honnörsord i de tidiga annalerna och de punkterna utvärderas så gott som alltid vid varje års slut.
Seniorlaget deltog även 1912 i den så kallade ”Uppsala-serien” och gjorde detta år också debut i Distriktsmästerskapet. Resultaten uteblev dock troligen ty årsberättelsen redovisar dem icke. Detta år genomfördes också en sektionsindelning eftersom klubben växt så till den grad att styrelsen inte längre kunde hantera all verksamhet. Klubbens fyra första sektioner var fotboll, allmän idrott, simning samt de för året nytillkomna idrotterna atletik och brottning. Bandy hade alltså ingen egen sektion men utövades naturligtvis ändå. Året summerades med orden: ”klubben har så att säga trampat ur barnskorna och kan nu ej längre räknas bland de yngsta. I och med detta följer ett visst ansvar när klubben blir gammal och känd och då alla har sina ögon riktade på oss”.
1913 – Grusade förhoppningar
Säsongen började mycket lovande för fotbollslaget. ”[Laget] har under året dokumenterat sig som ett lag av klass fastän det kanske många gånger svikit våra förhoppningar.” Dessa bittra ord anspelar på att man faktiskt ledde Uppsala-serien år 1913 men en svag avslutning gav en tredjeplats. Orden alluderar också på det faktum att man nådde DM-final. Men trots ”mycket vackert spel av Sirius” förlorade man mot IFK Uppsala. Återigen deltog man i tävlingen om Upplands distriktloges I.O.G.T. vandringspris. Här åkte Sirius ut mot Nord-Upplands Bollklubb. Seniorerna spelade också en rad vänskapsmatcher bland annat mot Södermalms IK och Tierps IF. Juniorerna gjorde en mycket stark säsong. Efter ”mycket fint spel” segrade man i Uppsala-serien för juniorer utan att förlora en enda match. Det lovade gott för framtiden. Kapten för seniorerna var Pelle Carlsson och juniorkapten var Ivar ”Iffa” Svanström.
1914 – De första titlarna
Detta år var det dittills mest framgångsrika av alla för IK Sirius fotboll. Juniorlaget var nära att försvara triumfen från 1913 i Uppsala-serien men föll i en avgörande match mot Vesta. Efter den matchen var man dock obesegrade resten av säsongen. Styrelsen var nöjd: ”Våra hurtiga pojkar i juniorlaget är värda vårt honnör för det utmärkta sätt de representerat Sirius färger.” Kapten för juniorlaget var även detta år Ivar Svanström. Seniorerna gjorde en ännu starkare säsong. Även i år deltog man i DM, Uppsala-serien och tävlingen om Upplands distriktloges I.O.G.T. vandringspris som denna gång avgjordes i Harg. Sirius förlorade två vänskapsmatcher, båda borta:
140426 Sirius – Vesta 2-1
140524 Klara SK – Sirius 3-1
140531 Sirius – Järva IS 2-0
140621 Sirius – Brynäs IF 3-1
141011 IFK Gävle – Sirius 1-0
Sirius vann tävlingen om Upplands distriktloges I.O.G.T. vandringspris:
140622 Sirius – Vesta 2-0
140623 Sirius – Heimdal 4-0
140624 Sirius – Tierps IF 1-0
Sirius segrade också för första gången i Uppsala-serien:
140522 Sirius – Heimdal 4-0
140529 Sirius – Heimdal 4-0
140605 Sirius – Hermes 7-0
140617 Sirius – Vesta 0-1
140906 Sirius – Vesta 1-0
140913 Sirius – Hermes 4-0
Och som om det inte var nog med det så vann också Sirius DM:
140607 Sirius – Enköpings AIK 4-0
140614 Sirius – Tierps IF 4-0
140830 Sirius – IFK Uppsala 4-3
Summa summarum, Sirius hade år 1914 målskillnaden ”47 vunna och 10 förlorade mål” – detta inklusive träningsmatcherna. På 14 matcher vann man 11 och förlorade endast tre varav två var vänskapsmatcher. Det styrelsen är mest tillfreds med är segrarna över ”de gamla antagonisterna i Heimdal”. Året innebar en skön revansch för den misslyckade avslutningen på år 1913. I detta framgångsrika lag spelade: E. Knutsson, S. Jansson, K. Karlsson, Ivar Svanström (juniorkaptenen), Gösta Lindholm (kapten), Herman Jansson och M. Sundström. Man får förmoda att hjältarna var något fler men dessa är de namn som nämns i årsberättelsen.
1915 – Sm-debut och nya titlar
Med 1914 års fantastiska framgångar var det kanske inte så många som trodde att resultaten skulle kunna överglänsas men otroligt nog kom 1915 att bli ett ännu bättre år för Sirius fotboll. Skåpet vaskar fram en riktigt god citat-karamell som inleds med hybris och avslutas – med tanke på framgångarna – med underskattning av lagets förmåga:
Från att ha varit ett relativt okänt lag i fotbollsvärlden,
har det under det gångna året gått framåt
så det i närvarande stund kan räknas
som ett av de bättre lagen i Uppsala.
Juniorerna spelade ”mycket gott” och vann samtliga sju matcher i Uppsala-serien med målskillnaden 15-8. Juniorernas skyttekung blev B. Svanström med 8 mål. Sedan kom Bruno Lovén med 3 mål, Daniel Lindskog, Allan Lundström, Gösta Skoglund och Sven Nilsson som alla gjorde ett mål. Juniorernas framgångsrika kapten var Gösta Skoglund.
Sirius seniorlag var också mycket framgångsrika. Laget spelade en rad vänskapsmatcher. Den första förlusten mot Marieberg bortförklaras med att Sirius var ”så gott som otränade”.
150502 Mariebergs IK – Sirius 3-0
150509 Sirius – Vesta 1-1
150524 Sirius – Järva IS 4-1
150620 Sirius – Gävle IF 4-2
150829 Johanneshovs IF – Sirius 3-2
150905 Mariebergs IK – Sirius 4-2
Detta år gjorde Sirius debut i Svenska Mästerskapet. Man kan förmoda att man genom någon av segrarna år 1914 (kanske DM) kvalificerade sig för detta mästerskap. Sirius blev i andra omgången utslagna av de blivande mästarna Djurgården. ”Med lite mera tur så kan kanske resultatet blivit ett annat.”
150703 Sirius – Johanneshovs IF 4-3
150718 Djurgårdens IF – Sirius 2-0
Sirius blev distriktsmästare för andra gången detta år. Även denna gång stod IFK Uppsala för finalmotståndet.
150701 Sirius – Upsala IF 7-0
150725 Sirius – IFK Uppsala 1-0
Sirius vann även Uppsala-serien för andra året i rad.
150601 Sirius – Bollklubben 0-0
150604 Sirius – Vesta 4-0
150608 Sirius – Upsala IF 4-0
150615 Sirius – Heimdal 0-0
150716 Sirius – Heimdal 2-0
150727 Sirius – Bollklubben Bollklubben ställde ej upp
150903 Sirius – Upsala IF 5-1
151009 Sirius – Vesta 3-1
Sirius deltog även i något som kallades ”Uppsvenska serien”. I denna deltog vad det verkar lag från östra Svealand och södra Norrland. Denna serie gick under perioden höst-vår. Det innebar att halva serien spelades 1915 och resterande matcher år 1916. Sirius gjorde bra ifrån sig även här och låg tvåa vid vinteruppehållet.
150926 Sirius – Sandviken 1-1
151003 Falun – Sirius 3-2
151010 Sirius – Hammarby 2-1
151017 Sirius – IFK Gävle 0-0
151024 Sirius – Gävle IF 4-1
1915 års sammanlagda matchfacit: 22 12 5 5 51 – 25 29
Laget bestod av E. Knutsson, S. Jansson, K. Karlsson, Ivar Svanström, Gösta Lindholm, Gunnar Lindell, Elis Norblom, Ruben Knutsson (kapten), Gösta Schelin, Herman Jansson, M. Sundström.
Reserver var Birger Svanström, Å. Zackariasson, G. Skoglund, H. Löfström, E. Lindberg och K. Grandin. Bland reserverna fanns också två stycken herrar som utgör de första redovisade affärerna i Sirius fotboll nämligen Gustaf Bard (lånad från Vesta) och J. Fack (lånad från UIF). Gustaf Bard blev i sinom tid mycket framgångsrik i Sirius, framför allt i bandy med bland annat fem SM-finaler (exklusive omspel) och 8 A-landskamper på meritlistan. Bard är också ”stor grabb” i bandy med märke nummer fem. Han var naturligtvis ingalunda själv om att dubblera bandy och fotboll i IK Sirius. Den kombinationen var mer eller mindre kutym i svensk idrott under en lång tid.
Skytteligan 1915:
Ruben Knutsson, 16 mål
Gösta Schelin, 12 mål
Herman Jansson, 8 mål
M. Sundström, 7 mål
Elis Norblom, 3 mål
Gunnar Lindell, 3 mål
Gösta Lindholm, 1 mål
Birger Svanström, 1 mål
1916 – En tillfällig svacka
Fotbollen sas ”även i år [ha] dominerat inom klubben”. En nyhet för året var att man hade nog medlemmar (det sammanlagda antalet i hela klubben uppnådde detta år 240) för att även kunna ha ett b-lag. Dessa deltog i Uppsala-serien för reservlag och vann den överlägset med 11 poäng. Vesta som kom tvåa fick endast 6 poäng. Kapten för b-laget var K. Grandin. Juniorerna kom tvåa i Uppsala-serien ”trots överlägsenhet”. Kapten för juniorerna var Bruno Lovén.
Seniorerna hade en något sämre säsong än 1915. Detta märks också i årsberättelsen som är klart mer fåordig under de mindre framgångsrika säsongerna.
I den från 1915 fortsatta Uppsvenska serien rasade man en placering. Sirius slutade trea av sex lag. Senare på året började 1916-1917 års Uppsvenska serie. Fem matcher spelades detta år och Sirius låg tvåa vid vinteruppehållet med 6 poäng.
Sirius deltog i Svenska mästerskapet för andra gången. Efter derbyseger i första omgången mot IFK Uppsala, 1-0, ställdes man mot ännu ett kamratlag, IFK Norrköping. Norrköping vann enkelt på hemmaplan med 5-1.
I Uppsala-serien slutade Sirius trea ”trots att det var det ojämförligt bättre laget”. Men Sirius skulle komma att få med sig ett par troféer även detta år. Laget vann tävlingen om Upplands distriktloges I.O.G.T. vandringspris:
Sirius – Vesta 2-1
Sirius – Skutskär 4-0
Sirius vann också sitt tredje raka distriktsmästerskap.
semifinal: Sirius – Upsala IF 8-2
final: Sirius – IFK Uppsala 2-1
1917 – Sm-segrar över Bajen och Peking
Detta år fick åter Sirius fotboll ett uppsving. Årsberättelsen kommenterade framgångarna sålunda:
Klubbens fotbollag [har] allt mer låtit tala om sig och lagets
karriär i Svenska Mästerskapet väckte också berättigad
uppmärksamhet över hela det fotbollintresserade Sverige.
Sirius slutade 1916-1917 års Uppsvenska serie som tvåa endast en poäng efter Hammarby. Sirius hade 28-17 i målskillnad och 15 poäng.
I Svenska Mästerskapen fick Sirius inleda i den andra kvalomgången.
Sirius – IFK Uppsala 2-0
Hammarby – Sirius 1-1
Sirius – Hammarby 3-0 (omspel)
IFK Norrköping – Sirius 3-3
Sirius – IFK Norrköping 3-0 (omspel)
semi: Sirius – AIK 0-1
Semifinalförlusten mot AIK kommenterades av styrelsen: ”Hade icke lagets kapten Ruben Knutsson blivit justerad, så att laget måst spela med 10 man så gott som hela tiden, hade nog utgången blivit en annan.” Skåpet påminner om att på den tiden tilläts inga byten.
Sirius vann år 1917 den fjärde raka DM-titeln.
Sirius – Studenterna 8-1
Sirius – IFK Uppsala 1-0 (Harry Eriksson avgjorde)
I Uppsala-serien – ”där laget tycks förföljt av en envis otur, belade laget 2:dra plats med 8 poäng och en målkvot av 6,3.”
1917 års sammanlagda matchfacit: 24 15 6 3 59 – 26 36
Övrigt att säga om 1917 års Sirius fotboll är att B-laget ånyo vann Uppsala-serien för reserver, j-laget var ”rätt gott” och kom tvåa i juniorserien. En nyhet för året var att Sirius fotboll nu också hade ett C-lag, ”åtminstone på papperet fastän något synligt resultat av detsamma icke knappt förmärkas”.
1918 – SM-semifinal och poängavdrag
År 1918 var återigen ett starkt år för den unga klubben. Sirius spelade sex vänskapsmatcher med blandade resultat:
Sirius – Hammarby 4-0
Sirius – Gefle IF 4-2
Sirius – Djurgårdens B-lag 0-1
Sirius – Vesta 1-4
Sirius – Vesta 0-1
Sirius – Gefle IF 3-3 (”trots 4 reserver”)
IK Sirius gjorde återigen ett bra SM och nådde liksom 1917 semifinalen. Där blev det emellertid respass mot IFK Göteborg.
Sandvikens AIK – Sirius 2-3
Sirius – Västerås IK 1-0
semi: IFK Göteborg – Sirius 6-1
Vidare kan berättas att laget för femte gången i rad blev distriktsmästare.
Sirius – IFK Uppsala 4-0
Sirius – Vesta 1-0
I Uppsala-serien gick det också lysande. Sirius tog full poäng ”och hemfäste för alltid det i serien upprättade vandringspriset”.
Vi avslutar vår tillbakablick med en liten pärla. B-laget gjorde en stark säsong. Man förlorade endast en match i reservlagsserien men fråntogs två poäng för att ha använt en icke-registrerad spelare i vinstmatchen (5-0) mot Vesta och förlorade på så sätt serien i alla fall. Intet nytt under solen.